2.

Efter 5 öl bemödar jag mig äntligen med att skriva här. Det kommer förmodligen bli ett kort inlägg. Jag funderar mycket kring vad jag ska skriva här, och framförallt funderar jag kring faktumet att jag vill ta tag i att skriva om ett antal ämnen här, som jag nämnde ett tidigare inlägg.

Efter 5 öl skriver jag här, utan att skämmas över att det blir ett ytterst intetsägande inlägg. Efter 5 öl ringer jag också ett antal människor, som jag inte vågar ringa efter 2 öl, och de jag vågar ringa efter 2 öl ska det något annat till för att jag ska ringa nykter. Det är på något sätt lite tragiskt, men också en naturlig effekt av alkohol. Tragiskt är det inte för att jag accepterar alkoholens effekt, utan snarare för att jag är i en situation där det finns människor jag funderar kring att ringa på olika sätt. Det kokar väl ner till ensamhet antar jag, och ensamhet är något jag upplevt på både det själsliga och det rent praktiska sättet genom åren. På svenska finns det ingen distinktion mellan de engelska orden alone och lonely, vilket jag hoppas på att återkomma till framöver. Jag hoppas också kunna återkomma till frågan om att vilja och att våga.

Annonser

Namnlöst inlägg 1

Namnlöst inlägg 1, en oxymoron? För om namnet på inlägget är ”namnlöst inlägg 1”, så har inlägget ju ett namn?
Jag har sedan senast jag skrev här funderat relativt mycket på att jag ska skriva här, när jag ska skriva här, vad jag ska skriva här, osv. Jag har varit nära att göra slag i saken ett par gånger, men det tar emot av någon anledning. Kanske för att jag per automatik ser det som en slags kulturyttring, något själsligt, något som kräver fullt fokus och helst inte får misslyckas. När jag inte bryr mig om format, innehåll eller egentligen någonting utan bara skriver, då blir jag oftast mest nöjd med det jag skriver, klyschigt nog.

Så, vad vill jag egentligen säga?

Det finns ett antal ämnen som jag skulle vilja ta upp, men jag känner mig begränsad på något sätt, som om jag har svårt att få ut det som finns inuti mitt huvud i ord, eller ibland som om jag har svårt att få fram ord som skulle kunna bryta igenom de mellanmänskligt uppbyggda barriärerna. Nedan följer några exempel på ämnen jag vill ta upp, och nu säger jag att jag ska försöka göra slag i saken med några av dem inom en inte alltför lång framtid, hur det går återstår att se:
-riktig musik, oriktig musik

-ytlighetskulturen, statustrappan

-politisering av ämnen som absolut inte bör politiseras

-sport,mat

-medicin, droger

-självförsörjning, konsumtion

-miljöfrågor

-kultur, religion

-sist min inte minst, till och med överlägset mest: politisk korrekthet

Avslutningsvis vill jag nämna att jag läst betydligt mycket mer det senaste året än jag gjorde åren innan. Jag skrev upp några fler mål för gissningsvis ett år sedan, jag ska efter att jag postat detta gå tillbaka och kolla vilka det var. Att jag läst mer känner jag mig dels stolt över och dels känner jag att jag fått ut både nöje och kunskap av det. Nu ska jag så småningom börja spela datorspel igen för första gången på några år, men denna gången har jag en tydlig vision om att hålla det på en rimlig nivå och fortsätta eller till och med öka tiden jag ägnar åt läsning av facklitteratur och annan förkovring… och för den delen konsumtion av filmer, böcker, musik, osv som inte kvalar in som facklitteratur men bidrar till själslig uppbyggnad.

Ang. Komikerdrevet

Jag har funderat mycket på att skriva något om komikerdrevet som pågått, när jag ska skriva, hur jag ska skriva, och hur långt. Jag ska försöka att inte bli allt för långdragen och istället referera till läsvärda artiklar i ämnet.

Det som skett är alltså att ett drev har ägt rum mot framförallt en komiker, men även mot dennes familj, andra komiker och deras familjer. Det handlar om fullkomligt horribla attacker som inte överhuvudtaget förtjänat det. Dessutom har arrangörer som bokat vederbörande komiker attackeras.

Skämt om tabubelagda ämnen har funnits så länge humor har funnits, och det är inget konstigt med det. Det som är tabu är ofta det som är lämpligast att skapa humor av. Musikstycken som bygger på satir har också funnits länge, och det bygger på samma princip som annan typ av humor om tabuämnen men framställs i ett annat format. Värt att ta i beaktande är också att musikstycken med fruktansvärda texter som inte är satiriska har producerats och publicerats i mängder, allt som oftast utan något drev som följd. Det som inte funnits tidigare är den omfattande överexponeringen för internet, människor som lever med internet upptryckt i ansiktet utan att kunna hantera det. Många har uppenbarligen en latent drevmentalitet, och när den släpps lös skapas den här typen av drev. Detta är något som jag anser att man bör se allvarligt på, för på lång sikt är jag övertygad om att det kan få oöverskådliga konsekvenser. 

Den stora massan av individer med avsaknad av kritiskt tänkande och förmåga att häva ur sig hot och trakasserier utan att kolla upp saker är förstås grundstenen till att en pöbel skapas, och var och en av de som deltagit är skyldiga. Än mer skyldiga är dock de personer som till sina tiotusentals följare uppmanat till drevet via sina sociala medier, och några exempel följer nedan:

Jonatan Alfvén: sektmedlem som initierade drevet. Har en minst sagt klandervärd historik: han har utnyttjat prostituerade barn för att tjäna stora pengar till sig själv. Tydliga kapten klänning-vibbar.

Cissi Wallin: har förvrängt fakta, ljugit och använt objektivt onda metoder. I mina ögon är det i regel en patetisk härskarteknik att pracka på någon diagnoser, men hon utgör ett undantag. De diagnoser hon offentliggjort förklarar inte hennes handlande, hon har uppenbarligen också någon slags empatistörning.

Personen bakom kontot ”blackvogue_se”: är uppenbarligen rasist emot sitt eget folk då hon tycker att svarta till skillnad från vita inte har rätt till sin egen åsikt.

Mia Skäringer: inte tagit till så odrägliga metoder som andra pådrivare, men är uppenbarligen så egocentrisk att hon anser att hennes egen humor har ett existensberättigande som andras saknar.

Elaine Eksvärd: självutnämnd retorikexpert som gjort bort sig totalt. Det är knappast någon överdrift att hon nu offentliggjort sin låga intelligens.

Vill man läsa mer om de här personerna kan man googla eller läsa på sociala medier, t.ex Sandra Ilar och Petrina Solange. Den absoluta majoriteten av Sveriges komiker stöttar sina utsatta kollegor, det gör också andra offentliga personer, exempelvis Filip&Fredrik. Jag länkar här till ett antal artiklar som behandlar frågan:

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/A2MgBA/han-vill-bara-driva-med-den-goda-smaken–det-maste-fa-vara-tillatet

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/OnAdjk/fabrik-for-moralpanik

https://www.expressen.se/kultur/spotifys-censur-hotar-yttrandefriheten/

https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/pedofili-laten-ar-vidrig-men-maste-fa-finnas/

http://www.gp.se/kultur/kultur/varf%C3%B6r-ens-sk%C3%A4mta-om-n%C3%A5got-s%C3%A5-fruktansv%C3%A4rt-1.6901545

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/sjuk-humor-en-mansklig-ventil-som-fyller-en-funktion-22968

Min personliga favorit, av Kalle Lind:

http://blogg.djungeltrumman.se/kulturarbete/strunt-ar-strunt-och-pobel-ar-pobel-om-med-gyllne-hogafflar/

Forskar man lite i detta så ser man snart att situationen liknar stormen efter Lars Vilks Muhammed-karikatyrer. Skillnaden är bara att det då var galna islamister som ville skära halsen av Lars Vilks, nu är det småbarnsmammor från småstäder som vill skära halsen av en oskyldig, och dessutom extremt talangfull komiker. Som många andra skrivit och som en av de länkade artiklarna belyser: skämt om hemska ämnen har ofta en positiv inverkan, ger en slags lättnad, på människor med erfarenhet av det hemska ämnet i fråga. Detta har jag personligen erfarit vid flera tillfällen, och i drevet har detta tagits upp av människor som blivit utsatta för sexualbrott som barn.

Vill man förkovra sig ytterligare så finns det ett antal podcasts att lyssna på som behandlar drevet: Ilars poddagbok, Smultronstället, Specialisterna podcast, AMK morgon, Ja, jaja. Podcast, Mata Grisen, Impropodden med presens, Måndag, m.fl.

Några funderingar gällande tid 2

Idag är det den 29 Oktober 2017, och det har således gått 2 veckor och 6 dagar sedan min senaste post. Jag upplever att jag blivit bättre på att göra vettiga saker med min tid, men har en lång väg kvar. Det skulle vara intressant att testa en hel dag utan någon form av skärm någon gång, jag tror att det skulle vara utvecklande.

Jag vill passa på att klargöra att det jag skriver här inte alltid är det jag står för helt och hållet. Ibland är det så, ibland är det jag skriver att betrakta mer som någon slags själsliga gestaltningar.

Ett annat sätt att se på tid, som jag delvis anammar, tillsammans med det jag uttryckte för knappt tre veckor sedan, är det att det inte spelar någon som helst roll vad man gör med sin tid, för man ska ändå dö förr eller senare och då är det slut, oavsett om man läst tusentals intressanta böcker eller ej. Oavsett om man kollat på tusentals meningslösa youtubeklipp eller ej. Några menar på att man kan påverka saker för de som kommer att leva efter en under sin livstid, och så kan det mycket väl vara, men de ska också dö.

Tid är ett grundläggande fundament för tillvaron. Vilket av de här två sätten att se på tillvaron är något jag funderat en del kring, och för mig handlar det om att ha en balans. De människor som bara motionerar, äter nyttig mat, lär sig en massa saker, och aldrig någonsin antar någon tillstymmelse till dekadent leverne har ingen balans. Och de som bara äter chips, tar en massa droger, kollar på meningslösa klipp på youtube, och aldrig läser en bok eller promenerar eller antar någon form av intellektuellt eller hälsosamt leverne har inte heller någon balans. Jag upplever att det absolut inte är lätt att ha balans i den fysiska aspekten, börjar jag träna och äta nyttigt så fastnar jag lätt i det en period och vice versa, börjar jag dricka mycket öl och äta mycket chips så fastnar jag i det och tränar inte alls i en period. Och jag tror att det är så för fler än mig. Det här med att ha balans tycker jag kan appliceras när det gäller det mesta, faktiskt. Jag är utan tvekan fortfarande ateist, men det här yin&yang-tänket ser jag som naturligt och vettigt.

De finns dock individer som på något sätt kommer runt balansen, eller tar sig an det på ett annat sätt och är berättigade att göra det. Dessa individer är de som skapar extremt kraftfull kultur av olika slag. Genom det får de på något sätt en slags dispens närhet gäller balans, kulturyttringarna i sig skänker tillräckligt mycket till balansen i världen för att de som individer ska bli mindre ålagda att ha den typen av balans i vardagen. En individ kan givetvis pendla ut och in ifrån denna status under olika perioder av sitt liv.

Jag avslutar med att rekommendera filmerna Farväl Falkenberg och Man tänker sitt. Dessutom rekommenderar jag filmmusiken till de båda filmerna som separata verk.

 

Några funderingar gällande tid

Snart tre år sedan har gått sedan jag skrev den poetiska texten som blev min första post här. Tiden går fort, som klyschan säger. Alla klyschor stämmer, som Markus Krunegård( som jag för övrigt vill ge 7/10 i betyg ) säger. Detta blir inte någon poetisk text överhuvudtaget, utan mer av en lista. Men någonting får mig ändå att vilja posta det här, kanske en agenda av att vilja få andra att komma på liknande tankar, kanske för att sporra mig själv att leva lite efter det jag snart ska komma till. Det är inte som att någon läser detta, förmodligen har INGEN annan än jag läst mitt första inlägg från 2015, då jag inte har nämnt denna sidan för någon eller länkat den någonstans. Men det är ändå en annan grej att posta något här än att skriva det i sina privata anteckningar, oavsett vem som läser det eller inte. Det är någonting som inte går att ta på, en känsla av att dela med sig. Dessutom är det inte omöjligt att jag kommer berätta för människor om den här sidan framöver.

Till saken, jag har under en längre tid gått i tankar om att jag vill spendera mindre tid med vissa saker och mer tid med andra. Få ut mer av min tid. Lära mig mer. Ge mer. Ett perspektiv som angriper det hela på ett nästan fullständigt sätt är perspektivet ” att ge och ta ”. Sitter du och kollar på meningslösa youtubeklipp som tillfredställer dig för stunden i en hel dag, så tar du. Du tar det någon annan har producerat, i förlängningen det som olika kulturspektra under lång tid har lett fram till, och konsumerar det. Det enklaste exemplet på att ge är att dela med sig av sina kunskaper, vilket kan innebära både att ge esoteriska föreläsningar av olika slag och att berätta för en enstaka medmänniska hur man använder en morakniv i skogen. Men att ge kan även vara att sprida rationella idéer, på konkreta sätt eller abstrakta. Om man exempelvis är ute och promenerar sprider man idéen om att promenera är någonting bra, folk som ser en promenera registrerar det och vissa kanske absorberar det till sitt medvetande på något sätt. Dessutom kan att ge vara, nu säger jag klart och tydligt att jag är ateist och att detta inte är kopplat till religion av något slag, att ge till sig själv. En människa bryts ner om den bara gör lätta, obekymmersamma, jämna, platta saker hela tiden. Tar vi exemplet med promenaden igen så ger man till sig själv, promenerar man tillräckligt långt blir man  kanske både trött och uttråkad och ger sig själv därmed någon slags energi, kanske som en påminnelse om att allting egentligen inte är så enkelt, eller som en påminnelse om hur våra förfäder hade det. Och jag är övertygad om att vi behöver den påminnelsen. En annan aspekt av att ge kan såklart vara att tillförskansa sig kunskap som man då får möjlighet att dela med sig av. Och att ha den i sig är såklart också värdefullt. Kunskap är någonting man kan ge sig själv precis som påminnelsen om urminnes tider.

Detta handlar heller inte bara om att jag vill ge mer och ta mindre, utan också om att när jag väl tar så ska det var vettigt tagande. Det vill säga, att det enligt mig finns en tydlig diskrepans mellan att ta för att man inte har något bättre för sig, för att man är uttråkad, för att man är ångestfylld, eller liknande, och att ta för att man verkligen unnar sig att ta. Man kan unna sig mycket, och det är inte omöjligt att en fördelning kan vara 80% ta och 20% ge, men då bör alla de 80 procenten vara rationella taganden, inte slentriantaganden.

Ovanstående ter sig onödigt intrikat för mig, men jag vill ändå låta det vara som det är. Jag kan tillägga att min princip inte är så stenhård som den kanske verkade, ibland går den att vinklas och böjas. Nu till listan, jag lägger ge/ta-grejen åt sidan, även om det definitivt kan appliceras här.

Nu uttrycker jag mig istället såhär; saker som jag vill göra MINDRE:
Spela schack på internet

Zappa på TVn

Kolla på meningslösa grejer på youtube

Kolla på andra meningslösa grejer på andra appar i min telefon

Kolla på kvinnor av olika slag på internet, appar och liknande

Och nu till saker som jag vill göra MER;

Läsa böcker, både skönlitteratur och facklitteratur

Promenera

Dricka öl, kaffe eller liknande med verkligt intressanta eller på andra sätt betydelsefulla människor

Lyssna på skivor, i fysisk form eller på youtube( då endast hela skivor). Jag använder inte Spotify

Kolla på dokumentärer, långfilmer, eller utlärande media av olika slag, typ Khan academy

Denna listan är skriven utifrån min nuvarande livssituation, den hade säkert sett lite annorlunda ut om jag gjort den för 5 år sedan, men principen har varit ungefär den samma.